Previous Day

17:e maj

Läs Första Krönikeboken 17 -- 20

När David tänkte på kontrasten mellan hans eget sköna, dyrbara palats och det åldriga tälttabernaklets tillstånd skämdes han. Han tyckte att den sanne Konungens tronrum borde vara det yppersta av alla. Han ville bygga ett tempel som var ett värdigt uttryck för hans högaktning av Gud. Därför sade han till Natan: "Här bor jag i ett hus av cederträ, medan HERRENS förbundsark står i ett tält." Natan sade till David: "Gör allt som ligger på ditt hjärta, ty Gud är med dig." (I Krön 17:1-2). Men den natten kom Guds ord till Natan. Han sade: "Gå och säg till min tjänare David: Så säger HERREN: Det är inte du som skall bygga det hus där jag skall bo (17:3-4). Dock fick David tillstånd att samla in mycket av byggmaterialet och att fullborda byggnadsplanen. Gud hade respekt för Davids nitälskan och sade: HERREN skall bygga ett hus åt dig…..hans tron skall vara befäst för evigt (17:10-14).

Vem kan till fullo fatta vidden av detta storartade löfte, när vi besinnar att det blev uppfyllt i Jesus Kristus, Guds Son, konungarnas Konung och herrarnas Herre, som snart visar sig som jordens härskare? I djup ödmjukhet satte sig David ner inför HERRENS ansikte (17:16) för att begrunda skillnaden mellan sin egen önskan att bygga ett litet tempel som bostad åt Herren och vad den evige Konungen lovat honom i gengäld. Det hus David hade tänkt bygga åt den osynlige Konungen skulle vara konstruerat av sten, trä, silver och guld och skulle bestå under ett fåtal år. Men den himmelske Konungens avsikt var att bygga åt David ett oskattbart rike som skulle vara i evighet.

Snarare än att genast reagera med stor glädje över att plötsligt ha blivit så viktig uttryckte Davids attityd en djup känsla att vara oförtjänt: Vem är jag, HERRE, Gud, och vad är mitt hus? Att se Gud i sanningens ljus och oss själva som vi verkligen är får oss att bli uppriktigt ödmjuka. HERRE, ingen är dig lik, och ingen Gud finns utom dig (17:16-20).

Davids mottog med djup tacksamhet den omsorg som världsalltets Konung visar mot sitt skapelseverk (Ps. 8:4). En ödmjuk anda genomsyrade varje ord i Davids svar: Vem är jag…..eftersom du har fört mig ända hit? Den oomvända människan reagerar med sin fallna natur i samband med avancemang vanligen på ett egenkärt sätt, med övermodiga tankar att den är förtjänt att få äran för sina framgångar. Härlighetens Gud välsignar med glädje den som visar uppriktig blygsamhet _ Vem är jag?

Fastän han förnekades äran att få bygga templet insåg David att Herren givit honom en högre utmärkelse genom att låta hans hus stå fast för evig tid (I Krön. 17:23). Vi har också möjlighet att vittna om vår Herres ärorika storhet genom lovprisning i sant ödmjuk anda och genom att villigt tjäna Honom.

Flertalet av oss finner det lätt att prisa Gud när vi får svar på böner och händelserna utfaller väl, men få uttrycker sig med lovprisning under ofördelaktiga omständigheter. Ändå förtjänar Gud att hedras och prisas då vi möts av besvikelser, för på det sättet demonstrerar vi vårt gensvar till Hans kärlek och omsorg i vetskapen att Han, i sin oändliga visdom, råder över livets alla skiften.

Om vi beklagar oss över vår belägenhet sätter vi därmed ifråga hur oerhört stor hans makt är i oss som tror (Ef. 1:19).

Optional Reading:

Första Korintierbrevet 4

Memory Verse for the Week:

Första Petrusbrevet 1:18