16:e april

Läs Andra Samuelsboken 15 -- 16

Omkring två år efter det att Absalom återvänt från sin landsflykt började han konspirera mot sin far för att överta tronen. Han låtsades vara mån om alla som hade ett klagomål och sade: Om ändå jag blev satt till domare i landet, då kunde var och en som hade någon rättssak eller domssak komma till mig, och jag skulle skaffa honom rättvisa (II Sam. 15:4). Med sitt ståtliga utseende och sin personliga charm lyckades han underminera nationens lojalitet mot David. Det är sorgligt att läsa att "Israels män har vänt sina hjärtan till Absalom" (15:13).

Absaloms ondskefulla förräderi blev uppenbart när han bad om tillåtelse av sin far att få bege sig till Hebron under förevändning att han svurit en ed i Syrien, att om HERREN låter mig komma tillbaka till Jerusalem skalll jag tjäna HERREN [genom att skänka ett offer] (15:8). Hans verkliga avsikt var organisera en revolution mot mannen efter Guds eget hjärta (I Sam. 13:14; Apg. 13:22). Hans planer var lagda med omsorg, och snart blev det känt bland alla stammarna att nu är Absalom kung i Hebron (II Sam. 15:10). Ahitofel, Davids högt skattade rådgivare, var bland desertörerna. Detta stärkte ytterligare Absaloms ställning.

Davids andliga insikt och hans starka tro i denna kritiska stund får oss att förundras. Hans förtröstan på Guds godhet och kärlek och suveräna makt i alla livets skiften framgår av hans ord till prästen Sadok: Om jag finner nåd för HERRENS ögon skall han föra mig tillbaka….han må göra med mig vad han finner för gott (15:25-26). Ingen antydan fanns av att utkräva sina rättigheter, inte heller någon tanke på självömkan. Allt var i Herrens hand, och vad Han tillät hända skulle bli till det bästa.

David resignerade inte inför sitt öde. Medan han överlät sig åt Herren ägnade han sig åt bön och planering. Han inledde med bönen: "HERRE, förvandla Ahitofels råd till dårskap." (15:31) Och sedan skickade han Husaj tillbaka till Jerusalem med instruktioner om att bli Absaloms rådgivare och därmed neutralisera Ahitofels råd (15:33-35).

Det var en förkrossande syn att se den åldrande kungen, som vid denna tid var omkring sextiofem år, i flykt från Jerusalem – klättrande nedför de karga klipporna till bäcken Kidron och uppför Olivberget, barfota, med huvudet övertäckt och gråtande (15:30); därpå nedför Olivbergets sluttningar österut, överkorsande Jordanfloden för att till slut anlända i sin farfarsmor Ruts hemland i Moab.

Det är under en kris som vi får veta vilka som är våra verkliga vänner. Hycklaren ger sken av att vara en vän av Sibas sort. Simei, en avlägsen släkting till Saul, såg Davids svårigheter som ett Guds straff och hånade honom. Abisaj bad om tillåtelse att få döda Simei. Men Davids svar visade att han visste vem som styrde omständigheterna i våra liv: Må han förbanna….om HERREN befallt honom att förbanna David (16:8-11).

Genom hela denna prövning visade David inget tecken på bitterhet. Han klandrade inte sin sons brister eller de andra som svikit honom. Han insåg att Guds hand brukar påfrestande situationer som tuktan, medan andra bara kunde se mänskligt förräderi. Med trons blick kan man se hur vår kärleksfulle himmelske Fader kan använda onda människor för att tillrättavisa dem Han älskar.

Innan jag fick lida for jag vilse, men nu tar jag vara på ditt ord [lyssnar, mottar, älskar och lyder det] (Ps. 119:67).

Optional Reading:

Apostlagärningarna 17

Memory Verse for the Week:

Matteusevangeliet 6:11-12