Läs Fjärde Mosebok 23 – 25

Äntligen fick israeliterna göra uppehåll på Moabs hedar strax nordost om Döda Havet, nära berget Nebo några kilometer söder om vad som idag är staden Amman i Jordanien. Detta blev Israels sista lägerplats öster om Jordanfloden (4 Mos. 33:49; Josua 2:1;3:1). Israel hade ställts inför många fiender och tvingats till strid. Kanske de väntade sig att komma i konflikt också med Balak, Moabs kung (4 Mos. 22:4).

När de såg den väldiga skaran av israeliter fruktade Moab sin snara undergång. Dessa farhågor fick Balak att ingå en allians med midjanitiska grannar mot Israel (22:4-7). I tron att de aldrig kunde besegra Israel i öppet fältslag erbjöd Balak en belöning till Bileam för att denne skulle uttala en förbannelse över Israel. När Balak hade tillkallat honom fick Bileam en varning av Gud: "Du skall inte gå med dem." (22:12). Men då belöningen lockade honom (II Petr. 2:15) gick han till slut med på att komma och offrade medvetet sina principer genom sin girighet. Efter det att hans misslyckade försök att förbanna Israel gjort Balak ursinnig sökte Bileam att blidka kungen med föslaget att låta Moabs kvinnor bli vänner med Israels män och förleda dem att utöva deras omoraliska religion (4 Mos. 25:1-2).

Israeliterna njöt av vilan efter långa marscher, umbäranden och krigföring. Allt tycktes fridfullt utan uppenbara faror. Men vänskapen med kvinnorna från Moab förledde männen till äktenskapsbrott och omoral. De deltog i religiösa ceremonier under Bileams ledning, varmed Israel slöt sig till Baal-Peor (25:3; 31:16; Upp. 2:14). Alla utomäktenskaplig förbindelser var en oerhörd synd och en förbrytelse mot förbundet med Gud. Han befallde Mose: …häng upp dem i solen inför HERREN….döda dem som slutit sig till Baal-Peor (4 Mos. 25:4-5;jfr 5 Mos. 21:22-23; I Sam. 31:10-13; II Sam. 2:5-6; 21:12-14). Medan de stod och grät vid ingången av uppenbarelsetältet, tog Zimri fräckt med sig en midjanitisk kvinna in i sitt tält inför ögonen på Mose och hela Israels menighet (4 Mos. 25:6,14).

Pinehas, en rättskipare och andlig ledare, stoppade hemsökelsen genom att modigt verkställa rättvisans krav. Men de som omkom i hemsökelsen utgjorde tjugofyra tusen (25:9). Pinehas lovordades högt av Gud, som med honom slöt ett förbund till ett evigt prästämbete (25:12-13). Det sades att han bringade försoning för Israels barn . Och detta räknades honom till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid (Ps. 106:31). Pinehas vigdes kort därpå som biträdande överstepräst vid sidan av sin fader Eleasar.

Innebörden av denna händelse är inte att man idag har enskild rätt att ta en annans liv förutom i självförsvar eller på order av domstol eller militär. Men under denna period av Israels historia var Gud Israels Konung; och Mose, prästerna och stammarnas huvudmän var ansvariga för att upprätthålla Guds lagar och att utskipa rättvisa.

Pinehas kunde frågat sig varför han behövde bli inblandad och nog finns det åtskilliga som skulle förmana oss att inte döma utan bara vara toleranta mot de omoraliska levnadssttilar som utbreder sig bland folk i allmänhet. Men sexuell synd är en skymf mot Gud: Om någon fördärvar Guds tempel, skall Gud fördärva honom (I Kor. 3:16-17; 6:13,18; 7:2; 10:8-21,22; Gal. 5:19; Ef. 5:3; Kol. 3:5; I Tess. 4:3).

Så är det med Sodom och Gomorra och städerna däromkring. På samma sätt bedrev de otukt och följde onaturliga begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i evig eld (Jud. 1:7).

Optional Reading:

Lukasevangeliet 10

Memory Verse for the Week: Efesierbrevet 3:19